Brännbollshelg i Umeå och fotbollsmatch, brukar inte gynna Umelagen. Trots de förutsättningarna gjorde Röbäck en strålande insats, som ändå slutade med ett nederlag.
IFK Timrå är den starkaste och mest välspelande motståndaren vi stött på hittills, och jämför vi med fjolåret, så är årets upplaga av IFK betydligt starkare än det lag vi mötte i fjol. Det visar också att årets upplaga av Röbäck, har tagit många kliv framåt i utvecklingen. Ett betydligt mognare och div 3-mässigt spel, där vi kan variera spelet både efter vem vi möter, och hur ser situationen ut med skador osv. Daniel och Nordan som glänste senast var bägge borta, men in kliver andra och gör ett kanonjobb.
Matchen då?, ett markant IFK-tryck under större delen. Det började ganska jämnt, vi hade tre hörnor första kvarten, men sen tog Timrå över. Framförallt vid fasta situationer tryckte dom på och var starka. Dessutom var dom kvickare att trycka fast oss om vi drällde med bollarna eller om mittfältarna gick lite för högt vid insparkar, så att våra försvarare till slut var utan alternativ, när det hade rullats runt i backlinjen ett tag. Röbäck hade bara en enda halvchans under halvleken och det var när Johannes vände med bollen och fick iväg ett skott mot mål. Timrå hade desto fler chanser, framförallt sista kvarten. Där kom också deras ledningsmål. Vi tappade bollen då dom forecheckade hårt på mittplan och sedan gick bollen som på ett snöre, med ett-tillslagsspel fram till deras nr 17 som lade bollen precis så att Jones inte fick mer än fingertopparna på den, och retfullt gick den in vid högerstolpen. 8-3 i hörnor är en spegel av halvleken.
När andra halvlek startar så har vi bytt spelsystem för att kunna hålla fast den högre upp i plan. I första blev Johannes alldeles för isolerad och ensam. Samtidigt blottar vi oss lite mer bakåt, Timrå har vinden i ryggen och stressar våra backar till svåra uppspel, där vi ibland tappar bort oss och ger bort frilägen, som till vår lycka bränns eller räddas av Jones.
I 57:e får man se hur viktigt det är att som spjutspets jobba ända in till målvakten. Det kommer ett inspel som hamnar mellan Johannes och deras målvakt. Målvakten ser ut att ha allt under kontroll, men det blir en kommunikationsmiss mellan mittbacken och målvakten och Johannes är där med en tå, så att målvakten inte får grepp och helt plötsligt kan han bara rulla in bollen. 1-1 kanske inte helt rättvist, men hoppet om att få en poäng vaknar.
I samband med målet byts PK in, men det blir ett inhopp som inte varar i ens en minut. Vid en kollision skadar han sig, och vi måste direkt göra vårt andra byte och Ahmed kommer in.
Runt 70 minuter spelade kommer våra chanser att avgöra, men Ahmed trodde nog han var offside annars hade han fri väg, och Johannes sprang sig fri men bolluslingen tog i gaveln istället för att rinna in i målet.
Timrå trycker på hårdare och hårdare, och vi tröttnar nog en del. En boll låg i nätet men blev avblåst för hands?!, eller offside. Till slut kommer 1-2 målet, vi hann inte tillbaka och deras kvicke inhoppare blev helt ensam med Jones, och han rundade och la in bollen i mål.
Sista kvarten försöker vi rycka upp oss men det är Timrå som har de flesta chanserna. Vår enda målchans är ett skott av Limpan som touchar en Timråspelare, men den tappar fart och blir plockpotatis för deras målvakt.
Sammanfattningsvis, en väldigt bra arbetsinsats mot en väldigt bra motståndare. Timrå kommer nog att utmana IFK Umeå, Sandvik och Kuben om seriesegern. Vi kommer att med det spel som vi visar just nu, göra en bättre säsong än i fjol. Alla spelare har lyft sig, bolltempot är bättre, det är med tillförsikt man ser fram mot nästa match. Då blir det derby mot Spöland. En svår match, men det ser bra ut för de rödblåa.//KIW