Tredje matchen på lika många dagar bjud inte på någon klang och jubelföreställning för Röbäcks del. En total utskåpning är väl ord som ligger nära till hands att använda. Och visst är IFK bra, men så här stor ska inte skillnaden vara, och vi behöver höja oss rejält om vi ska se till att spela trean även 2016.
IFK startade i ett rasande tempo och vi jagade, men redan i sjätte minuten strulade vi till det efter en hörna och plötsligt efter många snedsparkar var bollen innanför mållinjen. Sen jämnade spelet till sig och vi fick tag i spelet under vissa stunder och i 19:e åker Ahmed slalom mellan IFK:arna från egen planhalva ända in i deras straffområde tills dess att han blir nergjord och domaren pekar på straffpunkten. Tyvärr hamnar straffen i fel nät, det som är bakom målet, och där tappade vi nog möjligheten att störa IFK. Vi håller ändå spelet hyfsat uppe ett tag till men en indianare gör att IFK relativt lätt gör 2-0 fem min före paus. Resultatet helt rättvist.
När andra halvlek startar ser det ut som om RIF är kvar i omklädningsrummet. Innan 55:e så har det hastigt och mindre lustigt blivit 5-0, och matchen är körd för vår del. Matchen spelas egentligen bara av efter det med IFK som spelförande lag och vi slår ifrån oss.
Bättre inställning behövs, och vi måste jobba för varandra, och inte lite på att raka höjdbollar på Siivis ska lösa allt. Vi måste hitta tillbaka till det spel vi hade under sensommaren ifjol. Två veckor kvar till seriepremiär, nu gäller det att hitta rätt under den tiden.